|
Kontrastkontroll med hjälp av mulitbildsteknik skillnaden mellan det ljusaste och det mörkaste partiet i bliden är större än vad som en modern digitalkameras sensor kan återge. Kanske kommer du välja att exponera för att återge de ljusa partierna med full detaljteckning. Här är ett bra exempel: 
Problemet här är att skogen bakom fotografen kastar en lång skugga på grund av den lågt stående solen. Därför hamnar fältet i förgrunden i mörker och bilden blir inte fullt så somrig och frodig som den upplevs i verkligheten. Alternativet hade varit att välja en exponering som bättre återger skuggdelen. Tyvärr fräts då molnen på himlen ut: 
Detta ser ju ut som två misslyckade försök att ta en bild som inte går att ta. Men tvärtom är det de två bilder som behövs för att i datorn kunna skapa en bild som återger motivets hela spektra. Det som ska till är en mix av bilderna samt litet efterarbete för att jämna ut övergången mellan dem. I enkelhet så använder vi den mörka exponeringen för himlen. Den mörka förgrunden suddar vi bort. Där lägger vi istället in den andra bilden med en ljusare exponering. Det som krävs är att du manuellt går in och finjusterar övergången mellan ängen och stranden så att det hela ser naturligt ut. Sedan ökar du kontrasten och färgmättnaden i respektive ljust och mörkt lager så att bilden känns homogen. Resultatet ser ut så här: 
En av de grundläggande förutsättningarna för ett lyckat reslutat är att bilderna är lätta att passa ihop. I det här fallet satt kameran monterad på ett stadigt stativ och bilderna togs i snabb följd med mininmala skillnader i ljus och rörelse i motivet. En handhållen kamera med ett motiv med en mängd rörliga detaljer som skiftar mellan exponeringarna skulle bereda dig betydande bekymmer. När du testat denna metod själv kommer du veta när och hur du kan begagna dig av den med framgång. |
|
Nästa sida: Fortsättning: Att förändra den färdiga bilden digitalt
|