|
Att måla med ljuset.
Konsten att behärska exponering och färgskala. Det är ganska lätt att fotografera i dag. De allra flesta kvalitetskamerorna på marknaden är utrustade med en automatik som för det mesta hjälper en ovan fotograf att göra en korrekt exponering. Såväl slutartid och bländare som färgtemperatur och fokusering sker helt med hjälp av elektronik i kameran. I åtta fall av tio räcker det utmärkt och det är rent av möjligt att även en van yrkesfotograf litar mer på automatiken än sin egen bedömning. Dagens digitalkameror har mycket sofistikerad programvara som gör ett strålande arbete. Likafullt så kommer den stund då motivet inte faller inom de ramar som automatiken arbetar efter. Det är inte sällan som en bild får inkorrekt färgåtergivning och utomhusbilder i solljus kan lätt bli felexponerade. I tidigare perioder då man fotograferade i svartvitt och använde en extern lös exponeringsmätare så blev tekniken att mäta ljuset en konstart med förebilder som t.ex Ansel Adams i USA. Att förmedla ljusets intensitet med enbart en gråskala är nog komplicerat, men när man dessutom ska exponera en film som inte har en linjär känslighet och ett motiv med större kontast mellan mörkt och ljust än vad som filmen kan återge, då blir det en utmaning! Exponera så att det mörkaste blir synligt och framkalla sedan endast så mycket som behövs för att det ljusaste ska bli helt vitt på bilden, ungefär så löd receptet. Idag när de flesta har en digitalkamera är problemen av en något mer simplifierad natur. Se till att bara det mörkaste blir helt svart och undvik att ljusa föremål (t.ex vita moln på en blå himmel) hamnar utanför kamerans åtegivningsgräns för det ljusaste som kan återges. När man behöver en exakt återgivning av ljushet och färg så kommer ett färgkort som det härintill väl till pass. Det kallas för Color Checker och tillverkas av Xrite (www.xrite.com). Finessen är att man kan ta en bild av kortet med sin kamera på det ställe där man befinner sig för att fotografera. Placerar man sedan kortet i samma ljus som motivet så är det lätt att efteråt avgöra om den tagna bildens kontrast och färgåtergivning stämmer med verkligheten. Kortet tar man ju med sig hem till skillnad från motivet. Det är inte en helt enkel konst att återställa den fullständigt korrekta ljusskalan men med hjälp av ett bildgehandlingsprogram med färg- och ljusinställningar så kan man uppnå ett imponerande resultat. Som nämnts tidigare så är det utan tvekan bäst att arbeta med bilder i RAW-format som går att justera betydligt bättre än en bild i jpeg-format. |
Mini ColorChecker. Fotograferad med Canon EOS 350D i mulet väder och färgjusterat i ett bildbehandlingsprogram. Om man är noggrann ser man att det vita inte är helt vitt. Reflekterat vitt (som det vitaste på kortet) är mindre vitt än t.ex ett vitt moln på himmlen där kortet är fotograferat. Skulle man korrigera exponeringen efter det ljusaste vita på kortet, och alltså exponera bilden så att det ljusaste fältet gråskalan blir maximalt ljust (totalt vitt) skulle de ännu ljusare molen bli utfrätta (överexponerade) och bilden oanvändbar. Det gäller alltså att ta hänsyn till motivet och lära sig att använda kortet på rätt sätt! |
Tack vare att RAW-filen har en mängd bildinformation över som inte syns inom den normala gråskalan på en färdig jpeg-bild så kan man ljusa upp mörka partier eller hela bilden och få fram detaljer i det som innan såg helt svart ut. Efter att exponeringen förbättrats justerades även färgerna och kontrasten så att det gulnade gräset lyser utan att bli helt vitt och alla nyanser av grönt-gult finns med. På nästa sida visas hur avancerad justering av digitalbilden kan göras. Nästa sida: Avancerat digitalt mörkrumsarbete |