|
Motivet. Att granska och förhålla sig till sina motiv Att vara en fotograf är ju att vara en människa. Att fotografera är att utforska sin omgivning med kamerans hjälp. Den färdiga biden är ett medel för att kommunicera med andra människor utan att använda ord men likafullt kan man styra samtalet med bildens hjälp. Fotografen kan vara provokativ eller följa konventionerna, berätta något personligt eller plocka poäng genom att "säga det folk vill höra" genom sina bilder. Oavsett dina egna motiv med valet av bilder du tar och visar upp kommer de i mötet med omvärlden att övergå från att vara "minnesbilder" till att vara ditt budskap till betraktaren. Vissa av oss skulle kunna känna rädsla inför andras möjliga reaktion på våra bilder. Samtidigt skulle en oväntad reaktion ge oss en vidare insikt i vilka känslor som vårt bildbudskap kan ge upphov till. En engagerande bild får sin genomslagskraft i mottagarens möjlighet till igenkännande och fotografens insikter i och förhållningssätt till våra gemensama sociala och kulturella referenser. Att vandra på den smala gränsen mellan smakfullt spännande och provocerande lockar många konstnärer inte minst de unga nykomlingarna. Under 2009 har t.ex en av studenterna på konstfack i Stockholm polisanmälts för att ha vandaliserat en tunnelbanevagn och prayat ner en perrong under en inspelning av en så kallad "konstvideo". Videon såldes i några få exemplar av en konstsalong som därmed indirekt tagit ställning FÖR videon som konstverk samtidigt som man tar avstånd FRÅN skadegörelse och vandalism. Ett inte helt okomplicerat dilemma för samhället att förhålla sig till. Är detta konst? Är det ett acceptabelt sätt att tänja på gränserna? Kan man kalla ett bötesstraff för vandalism som ett hot mot den konstnärliga integriteten? Vem ska defeniera konstens rätt att välja sina uttrycksmedel? Konsten att behaga 
Vad ser DU i bilden? Skönhet eller Provokation? Skönheten sitter i betraktarens öga brukar man säga. Innebär det att jag som fotograf aldrig kan avgöra vad som kommer att uppfattas som bra, intressant, angeläget, nytänkande eller upprörande genom att själv mäta av min egen känsla för mina bilder? Kanske. Bästa sättet att hitta rätt är att se sig omkring och dra slutsater av hur världen ser ut. Om du befinner dig på savannen i Afrika ser du en värld. Står du i Tokyo ser du något annat. Din enda möj- lighet till att förutse hur andra ska läsa dina bilder är att lära känna människors olika sätt att se på sin tillvaro. Men kanske den största insatsen du kan göra till slut ändå är att vara personlig och med ett varmt hjärta ta emot världen som det ser ut och vördnasfullt dela med dig av det som du möter på din vandring. Vissa kommer att upp- mana dig att skydda människor från bilder och motiv som kan ge ett starkt emotionellt gensvar. Andra kommer att klandra dig för att vara intetsägande och färglös. Konsten att beröra Att hitta balansen mellan att ta vara på betraktarens rätt till sinnesfrid och att beröra känsliga ämnen är ibland svårt. Själv blev jag starkt berörd av en film som visades på SVT. En svensk dokumentärfilmare på ett hotell i ett ett land i tredje världen befinner sig plötsligt på platsen för en gatustrid och tar upp sin kamera och dokumenterar hur män- niskor träffas av kulor, faller till marken, skriker, dör. Filmen sänds utan redigering ut i den publika televisionen med en rätt stark underton av "Kolla vilken tur jag hade som var där just när det hände!!". Men samtidigt som detta kan ursäktas med att "vi måste våga visa sanningen" borde man frågat sig: Vad vill vi åstadkomma? Hur många barn sitter och tittar på detta, hur många våldsoffer? Hur mår de som sett filmen efteråt? Vilken skillnad gör det att vi nu visade upp filmen. Får vi ett snabbt slut på alla konflikter i regionen där film- aren befann sig. Går FNs säkerhetsråd in och styr upp tack vare SVT? Här frågar vi oss med rätta: Visar SVT filmen för min eller sin skull? Är det samhällsinformation eller vill en sensationslysten nyhetsredaktion skryta med ett unikt våldsmaterial? Vem vill se? -Varför har du aldrig visat de här fina bilderna? Har du hört den frasen tidigare? Ibland är vi inte medvetna om människors starka nyfikenhet och intresse att ta del av våra erfarenheter och upplevelser. Du tycker kanske själv att din vardagsmiljö eller ditt helgresmål är vanligt och utan spännande inslag eftersom du sett det om och om igen. Tag därför tillvara möjligheten att berätta om det som händer nära dig i din vardag, speciellt det som andra männsikor sällan kommer i kontakt med. Insidan på vår arbetsplats kan vara full av intressanta inslag, och så länge företaget godkänner fotografering och inte arbetet eller andra anställda störs så upplevs ofta fotografen som ett uppiggande inslag i vardagen. Man ska vara frikostig med att visa upp bilderna man tagit så att alla känner sig delaktiga. På det sättet kan man med tiden bygga upp förtroendet som behövs för att få de riktigt speciella bilderna där människor öppnar sig och blir närvarande tillsammans med dig som fotograf. Avlägsna resmål, andra kulturer, udda djurarter, fartfyllda sporter, utlämnande personliga bilder i livets början och slut- skede, dråpligt komiska situationer, glädje och sorg - det är bara några exempel på bildteman som alla människor har en personlig relation till. Angelägna ämnen som vi ständigt återvänder till är också möjliga att se ur nya synvinklar och då du som fotograf hittar en unik möjlighet att skildra dem på ett annorlunda sätt så kommer dina bilder att uppskattas oavsett om du tagit dem med en pocketkamera eller den senaste digitala prestigemodellen för 100.000 kr. Ord eller Bild. Vad påverkar oss mest? Först skulle jag vilja tala lite om årstider. Jag tänker inte på någon speciell utan jag överlåter åt dig att välja en som du tänker på för tillfället. Välj ut de tre mest utmärkande egenskaperna för den och fundera över hur dina personliga er- farenheter sammanfaller med dem. 
Vilken årstid tänker du på? Och hur står dina tankar i relation till bilden här ovan? Min teori är att du inte kan utesluta bilden från ditt tankearbete. Oavsett om du tänkt på vinter eller sommar kommer de minnesbilder du eventuellt hann få upp stå i relation till snögubben på ett eller annat sätt. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att påstå att om jag skrivit en lång text om sommaren och de bildmotiv jag haft glädje av så skulle läsaren kanske ändå mer tänka på vintertider, julklappar, stukade vrister i slalombacken, senast stickade tröjan osv. Detta eftersom en bild stimulerar vårt associationscentrum i hjärnan så mycket snabbare och effektivare än ord. Men det är alltså min egen teori. Stämmer den på dig? Att förstärka och "sälja in" sitt buskap. Återigen ett väldigt spännande ämne. I TV-reklamens värld förväntas vi "spela med" emotionellt i reklamfilmen, aktiveras, känna igen oss, uppleva samma sak som reklammakaren vill att vi ska uppleva, fatta tycke för reklamfilmens budskap, göra det till vår sanning och bestämma oss för att göra varan eller tjänsten som saluförs genom reklambudskapet till ett mål vi vill se förverkligat i vårt liv. Så det första man bör tänka är. Vad vill reklammakaren att jag ska tänka och tycka? Vilka är deras syften? Vilka verktyg använder de för att få över mig på sin sida? Jag tror att lika mycket som det handlar om att väcka lust för något så rör det sig om att få dig att se på tillvaron på ett visst sätt och sedan glömma bort alla andra alternativa möjligheter. TÄNK INTE PÅ EN RÖD KO!! Så brukar en av mina bekannta uttrycka sin tes om att vi har svårt att tränga bort en tanke som har hunnit bli en bild. En inre bild som vi fått en personlig relation till. Nästa gång jag säger ordet KO så kommer du förmodligen åter tänka EN RÖD KO. Den kommer av sig självt in i sammanhanget eftersom det var en slagkraftig och färgstark ingrediens som hjärnan fattade tycke för förra gången du tänkte på kor! Så idén är att har du bara fått in foten genom dörren med ett budskap som fastnar lätt i medvetandet så gör mottagaren det återstående jobbet själv. Därför kan också slipade människor i propagandasyfte styra dina värderingar, åsikter och visioner så länge du tycker om det, eller i annat fall kan förmås bli rädd för konsekvenserna av att inte göra det. Att förflytta betraktarens fokus och ge rum för nya tolkningar av bilden Kanske håller du inte med om detta. Måhända är det sant för en men inte för nästa. Men under läsningen av denna sida, om du har orkat stanna upp och läsa igenom hela texten och inte "BARA TITTAT PÅ BILDERNA", så har du tagit in, reagerat, möjligen hoppat till lite inför en naken kvinnokropp, tagit ställning för eller emot idén att visa den här, fattat ett beslut om hur du ser på författaren, fotografen, budskapet och dess betydelse för dig. Du har faktiskt varit ganska så aktiv här, eller hur! Så du kommer nog att hålla med om att dina värderingar och det du redan vet om världen spelar roll när du tar en bild och när du ser andras bilder. Hur förmår jag då ge dig en intressant spegling av ett altenativt synsätt på dina redan fattade beslut om hur du ser på det du ser? Genom att engagera dig och ge dig en anledning att lossa förtöjningarna och segla med en bit ut på fantasins hav. Och då kan det hända att bilderna på denna sida kan komma att ses i nytt ljus. Nya syften uppenbaras. Laddningen förändras, andra möjligheter till tolkning tar plats. En meningsfull vision. Ett budskap med fler bottnar än du kanske anar tar form.
Varmt och Kallt Kallt och varmt - på många sätt. Så vad pågår just nu? Ett samspel mellan dig och bilderna, mellan bilderna och dina erfarenheter av vad de står för i dig, mellan konventioner och nyfikenhet. Presenterat i en form där bilderna i sig själva samspelar, byter laddning och ger oss möjlighet att låta tankarna flyta iväg i nya riktiningar. Ett meningsfullt samtal och en inre dialog har uppstått. Valet av motiv och motivet med mitt val blir synligt och meningsfullt. Och slutligen. Utan den här texten hade du kanske inte ställt upp på idén att byta förhållningssätt till bilderna. Så ibland kommer inte bilden i sig säga allt som du vill nå fram med i ditt samtal med betraktaren. |
|
Nästa sida: Fortsättning: Det digitala mörkrummet 2
|