|
Att skapa rörelse i stillbilder Att förmedla rörelse i bilden är ett sätt att höja bildens intensitet och att fånga och öka betraktarens intresse. Oavsett om du befinner dig på en speedwaybana eller på BB kan du förstärka känslan av aktivitet genom att ta bilderna med rörelsen som den viktiga funktionen. Det lättaste sättet att förmedla detta är att tillåta ett visst mått av sk rörelseoskärpa som uppstår när antingen kameran eller objekten i bilden hinner röra sig under den tid kamerans slutare står öppen. I praktiken kan det betyda slutartider på 1/30 sekund eller längre (upp till flera sekunder). Ett annat sätt är att använda ett zoomobjektiv. Om du zoomar in eller ut under exponeringen så skapas en känla av att motivet rör sig emot eller bort från kameran. 
Här har vi en bild med lätt skakningsoskärpa samt människor som flyttar sig och skapar rörelseoskärpa. För att förstärka effekten så har bilden efterbehandlats i datorn med filtereffekten rörelseoskärpa / inzoomnings-effekt. Den andra vägen skapa en känsla av rörelse eller "resa" i bilden bygger på att vi när vi ser på en bild "scannar" bildytan med blicken. De flesta av oss läser av bilden i ett mönster som går att förutse. Genom att komponera bilden i enlighet med gängse föreställningar om ögats troliga resa över bildytan kan vi skapa en rörelse i bilden. För att förklara det hela så visar vi först en bild som inte handlar om rörelse. Bilden på det parkerade trafikflygplanet illustrerar den gamla "tredjedelsregeln" som går ut på att om man placerar ett nyckelobjekt i nedre tredjedelen av en bild så kommer ögat att stanna där och därmed har vi skapat en hållplats för ögats svep över bildytan som gör synupplevelsen betydelsefull. Ja ungefär så säger teorin. Om sedan den platsen täcks av en geometriskt lättidetifierad form - en cirkel eller en triangel - så blir hjärnan extra intresserad. 
Vårt öga rör sig över bilden och blicken fastnar på det som hjärnan uppfattar som extra intressant. Objekt som fångar vårt intresse är ofta relaterade till våra sociala beteenden som rör sig om överlevnad, fortplantning och status - vilket kanske skulle representras av ett förföriskt rött äpple, ett vackert kvinnoansikte och en svart sportbil. Tänk själv på hur en kvinna sittande i en svart sportbil och med ett äpple i handen skulle se ut i en reklamannons. Nu kommer vi till något intressant. Vi använder vår fantasi och inlevelseförmåga när vi upplever bildens budskap. Få vi chansen så kommer vi sannolikt bygga upp en inre mental berättelse omkring bilden vi ser. Och ju tydligare bliden talar desto mer lever vi oss in i historien och känner av atmosfären och stundens betydelse. Bilden här under är vacker för de flesta. Berg i fjärran ger oss en stark upplevelse av livets storslagenhet och blir lätt en trigger för våra drömmar om framtida möjligheter och framgångar. Vidder blir lätt synonyma med att resa bort mot nya okända mål. Vår inre upptäktresande vaknar till liv. 
Varför kommer du säkerligen att minnas denna bild när du stängt av datorn? Förmodligen för att du kan läsa in dina egna erfarenheter och drömmar i den. Och sedan kommer vi till den kittlande insikten - sann eller inte men bilden öppnar för möjligheten: De som sitter i blien har kört hela vägen från horisontens rand längst bort i fjärran och ända hit - över bergen. Vilken resa! Vi kan lätt tänka oss in i alla upplevelser som de måste ha fått ta del av. Hur lång tid tog det? Har de hittat någonstans att äta och vila? Är det varmt? Vart är de på väg? Ska de åka tillbaks samma väg? Är de alldeles ensamma här uppe? Helt spontant har vi börjat spela upp en film om deras resa och i och med det så har faktiskt denna bild fått rörelse i både tid och rum!! Allt händer i ditt medvetande och din upplevelse är i sanning unik eftersom din fantasi också är det. Bilden har blivit din personliga angelägenhet om man så säger. Om vi stannar ett tag till och ser på bildens uppbyggnad så förstår vi hur den fysiska resan ögat gör förstärker upplevelsen. Förmodligen läser ögat bilden ungerfär så här. Ögat börjar i övre vänstra hörnet precis som vi läser en text (om vi tillhör den västerländska kulturen). Vi följer bergens konturer tills vi fastnar vid ett objekt som inte hör till naturen - gjort av männsikor kanske, och därför intressant att veta mera om. Eftersom vi inte får ut speciellt mycket av analysen (för vagt för att idetifiera) så rör vi oss neråt och följer dalgångarna eftersom det är där vi skulle ta oss fram (vi vill slippa klättra upp på varje bergstopp och trötta ut oss). Intressant är att vårt sätt att leta efter infor- mation i bilden bygger på våra livserfarenheter och vad vi redan vet om världen! 
Slutligen hamnar vi uppe på bilvägen och landar mentalt på personbilen. Vi har gjort samma resa som passagerarna i bilen och vi tvivlar inte en sekund på att de är på väg vidare eftersom vägen fortsätter ut ur bilden allra längst ner i högra hörnet. Elegant! Sedan är det lite upp till din personlighet vad som sker, men sannolikt rör sig din blick upp och ner och mäter och försöker känna in avståndet mellan bilen och horisonten. Distansen är svindlande! Berättelsen sätter igång. Skulle du vilja vara där i deras ställe? Som fotograf kan du i det här läget också faktiskt påverka betraktarens mentala fokus en aning genom att styra ljuset i bilden. I det första fallet har vi dämpat ljuset i förgrunden och vi vilar längre i bergen vid horisonten. 
Genom att göra det motsatta snabbar vi på ögats resa fram till målet och solen ler mot oss där vi befinner oss! Ljuset styr det emotionella budskapet om att komma fram - komma hem. 
Och nu nästa bild! När vi nu zoomar in på bilen upptäcker vi att det sitter en kvinna i förarsätet och hon äter minsann visst på ett äpple! Nästa sida: Fortsättning: Ögats resa - bildkompositionen |