|
Filtrering - ett sätt att påverka ljuset och bildinnehållet
I många fall kommer du inte att behöva tänka på användning av fotofilter för att ta en bra bild. Däremot kommer du i takt med att dina färdigheter som fotograf växer söka vägar att maximera uttrycket i dina bilder och öka din medvetenhet om ljuset som kreativt verktyg. Du kommer att skaffa dig filter som ger dig kontroll över bildens utseende och förstärker intrycket du vill förmedla. Fotofiltrets funktion i teori och praktik. Vitt ljus kallar vi det ljus som innehåller alla färger i det synliga spektrat samtidigt. Solen är en källa för "vitt" ljus. Anledningen till att solen ser röd ut när den är på väg att gå ned är att ljusstrålarna passerar genom den största mängden luftmolekyler då. Det är den branta vinkeln genom atmosfären som gör att ljuset färdas en längre sträcka genom luft än då solen står rakt ovanför oss mitt på dagen. De lågfrekventa delarna av ljuset (varmt och rödaktigt) passerar rakt igenom luftmolekylerna medan en viss procent av de högfrekventa delarna bryts av och skickas iväg i nya riktningar. 
Resultatet är att solens ljus ser varmare ut än mitt på dagen. Eftersom alla vet hur det ser ur när solen är på väg ner mot horisonten kan vi ledigt avgöra när på dagen en bild med en rödaktig sol är tagen. Samtidigt inträder ett annat färgfenomen. I skymningen inträder vad man brukar kalla "blå timmen". Strax innan dagsljuset försvinner blir det synliga ljuset som inte kommer direkt från solen blåaktigt. Ett tag efter att solen gått ner vid horisonten ser vi världen i ett blåkallt ljus som sedan övergår i mörker. Den klurige har redan räknat ut vad som pågår. Det är samma fenomen som nämnts ovan. Vi får del av det ljus som brutits av i nya rikningar uppe i luftlagren - nu det enda ljus som strålar ner mot jordytan eftersom den röda delen av ljuset under horisonten inte böjer av utan färdas rakt ut i universum. Minns att det direkta ljuset från solen är skuggat av jordklotet självt. Färgen på dagsljuset är alltså inte konstant utan varierar under dagen. Ju mer föroreningar och ju högre luftfuktighet i atmosfären desto varmare är ljuset vi ser. I sydeuropeiska länder som Italien, Spanien och Frankrike märks detta tydligt. Det omtalade "ljuset" i Provence och Toscana har att göra med temperatur, luftfuktighet, torr vegetation och en geografisk placering nära ekvatorn. Om man vill neutralisera ett för varmt ljus kan man placera ett blåfärgat fotofilter framför kameralinsen. På samma sätt kan man minska färgsticket från en blå himmel (som ofta syns i skuggan på bilder tagna en solig dag så stranden t.ex) med hjälp av ett filter som stänger ute ultraviolett ljus. Ett så kallat skylight- eller UV-filter. 
Enfärgade filter och polarisationsfilter - standardfiltren i kameraväskan.
Användningen av färgat glas framför en kameralins är ungefär lika gammalt som fotografin självt. Fotofilter användes först för att ändra utseendet på svartvita bilder. Genom att sätta ett gult filter framför kameraobjektivet så filtreras det blå och ultravioletta ljuset från himmlen delvis bort. Detta gör att vita moln på himmlen framträder tydligare. Resultatet blir mustigare, speciellt effektfullt på bilder tagna i naturen. 
Inget filter 
Gulfiter När färgfilmen gjorde entré så blev den tekniken obrukbar eftersom färgbilderna såg gulgröna ut tagna med ett gult filter. För att uppnå samma efekt utnyttjade man då en sinnrik metod kallad polarisation. Genom att skapa ett filter med en yta bestående av ett utomordentligt finmaskigt nät som för ögat ser genomskinligt ut - dock mörkare än en normal glasyta - kunde man utnyttja en upptäckt om ljusets egenskaper. Ljuset rör sig som en våg genom luften och om det stöter på något som bryter av det i en ny riktning så ändras samtidigt vågens fasläge. Vågens toppar och dalar hamnar i nya positioner i x,y och z-axeln. Om man har ett filter som bara släpper in ljus med EN viss fasriktning så kan man samtidigt utesluta ljus som kommer emot filtret med andra fasriktningar. Ljus som kommer direkt mot mig passerar medan ljus som har studsat på något och bytt fasriktning inte släpps in. Ett polarisationsfilter släpper alltså bara in ljus som har samma fasriktning och stoppar ljus som har annan fasriktning än filtret är inställt för. En bra bild för hur det fungerar är att tänka sig en brevlåda. Brevlådans inkast är polarisationsfiltret och ett A4-kuvert är ljuset. Om jag lägger brevet horisontalt och riktar det rakt mot inkastet så glider brevet lätt in i brevlådan. Om jag istället vrider brevet 45 grader så fastnar brevet och kommer inte in i lådan. En grov jämförelse men funktionen är densamma. Ännu närmare filtrets utseende kommer man om man byter ut brevlådan mot ett ugnsgaller. Om man inte för in pappret med rätt vinkel så stöter det i gallret. Ett polarisationsfilter kan därför nästan "magiskt" tona ner reflexer i en glasruta så att det som är bakom rutan syns tydligare. Eftersom ljuset i reflexen kommer från en annan riktning har det också ett nytt fasläge. "Brevet" i glasreflexen är omvinklat och kommer inte igenom gallret. Här är ett tydligt exempel: 
Polarisationsfilter fasläge 1 ( 0 graders vridning ) 
Polarisationsfilter fasläge 2 ( 90 graders vridning ) Så polarisationsfiltret kan med andra ord sortera ljus som kommer infallande från olika riktningar. Det är därför det kom till färgfotografens räddning när det gula filtret inte längre kunde tas i bruk. Ljuset från den blå himmlen är ju ljus som har krockat på luftmolekylerna och bytt riktning. Dessutom i alla möjliga nya riktningar. Alltså lätt att polarisera bort från ljuset som kommer från en enda riktning: huvudmotivet som är belyst av solen i EN fast vinkel mot kameran. Resultatet blir en färgstarkare och kontrastrikare bild med tydliga moln och en djupblå himmel. Som i bilden du såg på en av de föregående sidorna: 
En av baksidorna med filtret är att det inte är 100 procent genomskinligt. Det släpper inte igenom ljuset fullt ut, vilket passar utmärkt om man vill göra polariserande glasögon av det. En fotograf som använder filtret på kameran måste kompensera ljusbortfallet med en 2 stegs ökad exponering. Exempel: bländare 8,0 och 1/250 sekund justeras till bländare 5,6 och 1/125 sekund (eller bländare 8,0 och 1/60 sekund osv). Alternativt kan man ändra ISO-inställningen från t.ex 100 till 400 med samma resultat. Ibland har kamerans ljusmätare problem att göra en korrekt ljusmätning med polarisationsfiltret på. Därför kan man ta bort filtret, göra ljusmätningen och sedan manuellt ställa in kameran för rätt ljusvärde när filtret satts på plats igen. Om det är för bökigt så rekommenderas att man tar några bilder med olika exponering för säkerhets skull. Det är väldigt vanligt att bilderna ser för mörka ut och att skuggpartierna har blivit underexponerade. Det är smart att testa och lära känna ett polarisationsfilter INNAN man tar bilden som man inte vill misslyckas med. |