Panasonic DMC FZ28 TEST
All images in this test are taken by Patrik Hakansson and may not be used without permisson
Copyright 2009 Patrik Håkansson. For more info please enter here
|
Panasonic DMC FZ28 Digital "långzoomare" 
Panasonic har under en rad år tillverkat kompakta digitalkameror med rykte om sig att ha marknadens bästa zoomoptiker. I samarbete med välkända Leika tillhandahåller Panasonic i den senaste i raden av långzoomare en kompakt kamera med 10 megapixel-sensor, ett 18x zoomobjektiv med ett omfång på 27-486 mm omräknat i småbildsformatet samt möjlighet till videofilmning i HD-format (1280x720 i 30 bilder/sek). Den som vill bekanta sig närmare med kamerans data kan med fördel läsa om det på den utmärkta testsiten www.dpreview.com som är en förnämlig källa för den som står i begrepp att köpa en digitalkamera. Här hittar man välgjorda tester av en stor mängd kameramodeller. I denna test ger vi dig en snabb inblick i kamerans allmäna prestanda och noterar vad som talar för och emot modellen. Vi roar oss här också med att jämföra FZ28 med FZ5 - en äldre version i samma serie som började säljas 2005. Vad har hänt på 4 år av japansk kamerautveckling? |
|
|
Panasonic DMC FZ28 bygger vidare på designen från FZ5 och övriga föregångare i LUMIX-serien och till stor del placerar man reglage och knappar på liknande sätt som för 4 år sedan. Först och främst är FZ28 något större och reglagen sitter mer logiskt placerade. Högerhandsgreppet är djupare vilket bidrar till ännu bättre komfort och stabilitet. Fortfarande med- följer ett mycket bra motljusskydd som visar att man vill ge fotografen full nytta av det väldesignade zoomobjektivet. Optiken är alltjämt mycket kompakt med tanke på omfånget och diskret är ett ofta återkommande omdöme. Den inbygda blixten har blivit större och sitter också högre upp vliket minskar risken för att kamerans objektiv ska skugga i vidvinkelläget. 
Filosofin som genomsyrade den äldre modellen känns alltså lätt igen. Men vad är då förändrat? 1. Display och sökare Displayen är nu tillräckligt stor för att återge bilder och film med riktigt bra detaljrikedom. Färgerna är mycket bra och menyerna är lättlästa och logiskt uppbygda. Displayen fungerar verkligen som just den informationsyta man behöver för att kameraarbetet ska flyta smidigt. Det går snabbt och lätt att ändra vad som ska finnas uppe på displayen under kompositionen av bilden och i största allmänhet så känns det som att jobba med en god vän som vill att man ska må så bra som möjligt. Sökaren sitter numera centrerad på kameran. Man kan bara välja att använda en i taget: antingen displayen eller sök- aren. Man kopplar om mellan dem med en knapp på sidan om sökaren. De flesta som äger denna kamera kommer att avstå från att använda sökaren. Den är inte kul att jobba med. Okularet är snävt tilltaget, släpper in för mycket ströljus från omgivningen. Man är tvungen att trycka ögat emot sökaren helt och hållet för att kunna se hela sökarbilden och om inte ögat är precis centrerat så blir text och bild oskarpt och får färgförskjutningar i sidled (kromatisk abberation). Att ställa in skärpan för den som har synfel går att göra, men inställningsratten är svårmanövrerad och sitter väldigt dåligt placerad. Justerandet känns pilligt och bökigt och det tar en bra stund att få till något som känns som mitt i prick skärpemässigt. Har du glasögon så kan du lika gärna glömma bort sökaren direkt. Nä, här har man kastat bort en massa energi och pengar i onödan. SKÄRPNING Panasonic!! Utöver den bedrövliga kvalitén på okularet så är sökarbilden jobbig att titta på. Den är lågupplöst och när man rör kameran så rycker bilden. Uppdateringen är för långsam och efter en halv minut blir jag illamående. Det här är ett så mycket sämre alternativ till displayen som är RIKTIGT BRA. På sin höjd kan du ha glädje av sökaren för att se utsnittet i bilden under speciella förhållanden när displayen av något skäl bara inte går att använda. Om jag får råda Panasonic: Designa om okularet så att man kan se hela sökarbilden SKARPT även en liten bit ifrån okularet i längd- och sidled. Höj uppdateringshastigheten på sökarbilden. Eller spara pengarna och ta bort sökaren helt och hållet! Vid en direkt jämförelse uppfattar man faktiskt denna sökare som snudd på SÄMRE än den på föregångaren FZ5!  2. Knappar och reglage Här brilljerar Panasonic för allt är ändamålsenligt och logiskt när det gäller användarinterfacet. På denna modell har man en joystick ovanför knappen som växlar mellan de olika display-moderna. Joysticken avlastar "kompassrosen" med de fyra pilknapparna med en "SET"-knapp i mitten och tillsammans bildar de en snabbjobbad kontrollsektion för allt som man vill komma åt i menyerna på displayen. På ovansidan sitter en rejäl funktionsratt som växlar mellan olika automatiklägen samt videoinspelningsmode och det fiffiga SCEN-läget som ger dig tillgång till förinställda specialfuntioner för olika motivtyper. Man får en känsla av att flera team fått jobba sida vid sida med att ta fram varsitt koncept för kamerans menyprogram, och att man när alla förslag låg på bordet sagt till varandra: "Äh, vad tusan" och plockat ihop alla bra förslag och "tryckt in" så mycket det går att få in i kamerans programvara. Man drunknar nästan i möjligheter. Som sagt. De som byggt kameran verkar älska sitt jobb! Det sägs ju ofta att "det skulle ta för lång tid att gå in på alla detaljer" och här är det verkligen så. Man kan hållla på länge med att redogöra för alla möjligheter här. Några viktiga saker för den mer seriöse fotografen är att det jämte alla automatik- lägen ges möjlighet att styra ISO-inställning, bländare och slutartid, fokusering ( med förstoring av centrum av bilden på displayen under fokuseringen), skärpa, kontrast, färgmättnad, brusreducering, vitbalans osv. manuellt. Väldigt bra är att man valt ett eget reglage för displayen där man växlar mellan fotografering och uppspelning av redan tagna bilder Mycket bättre än på FZ5 där man valde detta på två olika ställen men så knöligt att man ofta fick trycka och vrida ett tag för att komma rätt. Nu är det hela betydligt mer intuitivt och snabbjobbat. 3. Zoomomfång På telesidan får man i stort sett samma utsnitt på båda kamerorna. Däremot är FZ28 mer vidvinklig och man har stor nytta av det utökande omfånget vid inomhusbilder och fotografering i trånga utrymmen. Eftersom FZ28 har en sensor med dubbelt så många pixlar så blir bilderna mer detaljerade men skillnaden är inte särskilt stor på kopior i 10x15 cm. Däremot har man ett betydligt bättre utgångsläge när man gör förstoringar av bilden till A3-format. Med rätt sorts motiv kan man få ett mycket bra slutresultat! Bilderna härunder visar ytterligheterna på kamerornas brännvidder. Klicka på bilderna för att se dem i originalstorlek. Alla bilder är tagna i kamerornas lägsta känslighet (ISO 80 på FZ5 och ISO 100 på FZ28) med slutartid 1/160 och bländare 5,6. Panasonic FZ5 - 12x 
FZ5 36mm 
FZ5 432mm Panasonic FZ28 - 18x 
FZ28 27mm 
FZ28 486mm Handhavande Att fotografera med FZ28 blir snabbt naturligt och intuitivt. Kameran ligger stadigt i handen och i och med dess låga vikt blir man inte trött eller spänd ens efter lång tids användning. Reglagen ligger där man vill ha dem och efter den sedvanliga invänjningen med knapparnas funktioner så går fotoarbetet inte i vägen för kreativiteten. Mycket bra. Kontrollfreaken i dig lär bli lycklig för det har är en kamera som är full av inställningsmöjligheter. I stort sett allt som du kan tänkas vilja påverka kommer du åt via det intuitiva menysystemet som jag tycker mycket om! Stort grattis till dem som utarbetat det! Detta är en indikation på att feedback från användare tagits tillvara under vidareutvecklingen från föregående modeller. Med denna kamera blir man lätt sugen att gå ut och testa nya motivval och bildtekniker. Den stora displayen ger tydlig information men är inte möjlig att fälla ut och vinkla om. Den sitter fast monterad i stil med många digitala systemkameror, något som är en stor nackdel inte minst vid videofilmning. Där har andra tillverkare som Canon och Sony fattat ett bättre beslut med sina flexibla skärmar. Detta blir mer och mer uppenbart ju längre man arbetar med kameran i olika situationer. Dessutom är det svårare att se bilden om man håller kameran ovanför kroppen vid foto/filmning där man siktar ovanför huvudet på en person vid en konsert t.ex. Står man då utom- hus i solljus ser man knappast vad som visas på displayen inklusive själva bilden och man får hoppas på det bästa. Detta problem har uppenbarligen dryftats för Panasonic har lagt till en speciell display-inställning där bilden ljusas upp och färgerna återges rätt vid betraktande underifrån. Man måste dock ställa in detta i menyn och i detta läge blir be- traktandet rakt framifrån på tok för ljust och utrfrätt. Man hänvisas till att hela tiden ändra fram och tillbaks i menyn beroende på hur man tänker hålla kameran. En sån här sak kan få en avgörande inverkan på en testförares lust att trots många starka sidor avråda från ett köp av denna modell till förmån för bl.a Canons motsvarande modeller. Varför inte lägga på 300 kr på priset och ge fotograferna den nödvändiga flexibilitet som en vinklingsbar skärm ger! Panasonics kameradesigners bör ta sig en allvarlig funderare på det för sin egen skull. Men för all del. Detta kanske inte är ett problem för alla fotografer. Med all respekt för det så är min rekommendation: Ta en ordentlig titt på detta före ett eventuellt köp! Prova att använda kameran utomhus i olika positioner och se hur det fungerar i praktiken att använda en fixerad display. Hade jag varit kameratillverkare med en i övrigt så stark produkt hade jag inte tvekat att gå in och korrigera denna designmiss! Snabbhet och skrivhastighet Från det kameran slås på till den första bilden kan tas går det ungefär tre-fyra sekunder, vilket gäller både filmning och stillbild. Möjligen tar videofilmningen lite mer tid att komma igång. En bra finess som tillkommit är att man kan ställa in kameran att komma ihåg i vilket zoomläge kameran var senast den användes och återgå till det när man slår på den nästa gång. Den som fotar samma motiv men vill stänga kameran för att spara batteri slipper på detta vis irritationen över att kameran vid tillslag som på förra modellen automatiskt står i vidaste vidvinkel. Att exakt återställa den gamla inzoomningen på säg t.ex 120mm tar tid och kanske hamnar du ändå inte på rätt ställe i hastigheten. Den som har kameran på stativ får numera möjlighet att starta med kameran inställd exakt som förut. Kanonbra, inte minst värdefullt för den som videofilmar. Den som filmar i HD- läget bör använda ett SDHC-kort som kan skriva in mer än 15mb per sekund. Annars hamnar man i riskzonen för att filmerna blir hackiga och filerna defekta om den mängd bilddata som måste skrivas in varje sekund överstiger kortets kapacitet. Att ta bilder tar också tid. Den som vill ha en kamera som kan fotografera i högsta kvalitet med hög hastighet kan leta någon annanstans. Att ta en bild i RAW-format och skriva ner den på minneskortet tar i runda slängar 5 sekunder. Därtil vägrar kameran ta mer än en bild i rad. Man måste släppa och sedan trycka på avtryckaren igen för att kunna ta nästa bild. Jämfört med min Canon 40D systemkamera som tar 6 RAW-bilder i sekunden (!) framstår detta som en pensionärskamera om ni ursäktar ordvalet. Här märker man att Panasonic har prutat ned buffertminnets storlek. Dessutom så görs en del digital bild- behandling samtidigt som bilden tas. Denna processtid är beroende av digitalelektronikens design och processorkraft. En annan faktor är hur mycket ström som tillåts förbrukas. Man vill ha en sparsam konsumtion för att få batteriet att räcka till så många bilder / filmminuter som möjligt. Vill man ta bilder i serie så är man hänvisad till jpg-formatet. Om man dessutom kan tänka sig att avstå från att använda full upplösning så kan man åstadkomma något som liknar sekvenstagningar. Med en halverad bildstorlek om 5 megapixel sparad i jpg-formatets lågkvalitetsläge så kommer man upp i ett genomsnitt på 1,3 bilder i sekunden. Om man hade tänkt sig en läcker stilstudie av längdhoppet under friidrottstävlingen finns dock möjlighet att välja ett höghastighetsläge där kameran kommer upp i betydligt vassare 6-8 bilder i sekunden med kameran inställd på 3 megapixelstorlek med sida/höjdförhållande på 4:3. Vid ett sida/höjdförhållande på 16:9 (2 megapixel) så kommer man upp i hela 10-12 bilder per sekund. Så om det är OK med mindre bilder i storleksordningen 10x15 cm och man inte fordrar maximal bildkvalitet så är avancerade sekvenstagningar inom räckhåll! Panasonic påpekar att sekvenshastigheten är beroende av minneskortets skrivhastighet. Återigen anbefalls ett SDHC- kort.
Till sida 2: Bildkvalitet |
Copyright 2009 Patrik Håkansson