Leica V-Lux 2 TEST
All images in this test are taken by Patrik Hakansson and may not be used without permisson
Copyright 2010 Patrik Håkansson. For more info please enter here

Leica V-Lux 2 Digital "långzoomare" December 2010. Patrik Håkansson testar Leica V-Lux 2 All Rights Reserved by www.mediaproduktion.net Introduktion I vår tidigare utförda test av Panasonic DMC FZ28 frågade vi efter en framtida modell som siktade högre både i fråga om bild- kvalitet och funktionalitet. När nu denna japanska tillverkare av kvalitetskameror i år släppte en ny modell i två versioner så passade deras trogne samarbetspartner LEICA på att sälja den mer avancerade modellen på licens och lanserar därmed Panasonics kamera i sitt namn. Det är nära nog exakt samma kamera men enligt LEICA har man modifierat signalbehand- lingen med bland annat större möjligheter att påverka graden av brusreducering. Denna kamera är mycket gediget byggd och har en rad intressanta funktioner som vi frågade efter på Panasonics FZ28. Det är därför med stora förväntningar som vi nu ger detta kamerakoncept en ny chans att visa vad det går för. Frågan är: har man nu fått ordning på "barnsjukdomarna" och den tröga bildhanteringen i RAW-format? Och är bildkvaliteten på höga ISO äntligen tillfredställande? Panasonic DMC FZ28 till vänster och Leica V-Lux 2 till höger. Nytt är den vinklingsbara skärmen med en radikalt förbättrad antireflexbehandling som gör användningen av kameran i dagsljus och vid filmning betydligt smidigare. Ljusstyrkan på display- en varieras automatiskt beroende på omgivande ljus och den funktionen fungerar väldigt bra. Knapparnas placering och funk- tionernas utformning är av högsta klass. Denna kamera har inga direkta svagheter utan ger ägaren enastående god kontroll över alla funktioner. Man har gjort läxan väl. V-Lux 2 är både gediget och stadigt byggd och ligger bra i handen. Optiken som Leica själva tillverkat är alltjämt mycket kompakt med tanke på omfånget. Översatt till småbildsformat har den ett omfång på 24x med en brännidd från 25mm till 600mm. Det är mer än tillräckligt för gemene mans normala behov och i och med att skärpan är hög och distorsionen föredömligt låg är objektivet kamerans starkaste kort. På resande fot kan man knappast få ett mera praktiskt koncept än så här! På FZ28 satt motljusskyddet stilla under zoomning, fäst i den yttre ringen runt optiken. På V- Lux 2 fäster det på den optiska del som rör sig så hela paketet flyttar sig nu. Därför klarar man sig med ett mindre motljusskydd än tidigare och i infällt läge ger det en kompaktare kamera som får plats i en mindre väska än tidigare. Skillnaden är inte enorm men dock påtaglig och varmt välkommen. Trots likheterna med äldre modeller är detta en kamera som inger större förtroende än sina föregångare. Allt från stereomikro- fonen, den vinklingsbara skärmen och den underbara omkopplaren på objektivet för växling mellan manuellt och automatiskt fokus, till filminspelningsknappen och tumhjulet med dubblerande tryckknappsfunktion talar samma språk. Den här kameran är ämnad att ge fotografen optimala förutsättningar för ett exakt och smidigt arbete. Designen är kort sagt Strålande!! Och nu har man riktat denna kamera ännu mer mot den seriöse fotografen i och med blixt- skon som tillåter ägaren att använda en stor elektronblixt i stället för den interna blixten. 1. Display och sökare Displayen är kort och gott perfekt. Högsta betyg där! Okularsökaren har i stort sett samma utseende och kvalitet som tidigare i Panasonics produktkedja. Den lämnar övrigt att önska optiskt men är en aning bättre än förut när det kommer till uppdate- ringen. Man blir inte lika sjösjuk. Delvis beroende på att man valt att låsa bilden så att den inte hoppar till vid minsta läges- förändring. Nu rör den sig först om kameran vrids mer påtagligt och sedan vilar den när kameran åter pekar fast mot nästa objekt. Fortfarande är kamerans stora display OÄNDLIGT mycket bättre att jobba med så det framstår som en kvarvarande akilleshäl att Panasonics tekniker inte kan ta fram en sökare som inte känns som att den tillhör en leksakskamera. Snabbhet och skrivhastighet Här är en glad nyhet. RAW-fotografering är inte längre en utopi på denna typ av kamera. Nu kan man ta kontinueliga sekvenstagningar i en serie på upp till 8 bilder i rask följd innan kameran haltar för att ägna sig åt att skriva ner RAW- filerna på minneskortet. Sparar man i stället bilderna i jpeg-format så kan man ta serier på minst 20 fullupplösta bilder i följd med högsta bildhastighet innan det tar stopp. Minskar man bildstorleken så kommer kameran att prestera ännu bättre, men detta är mer än godkänt för en produkt som denna. Det här är en kamera som förtjänar att tas på allvar även i samband med fotografering av olika slags sportevenemang. Inte minst som autofokuset kan programeras att följa motivet med intelligent tracking som låser fast på den detalj i bilden som du pekat ut för kameran och sedan behålles fokuset på den under vidare rörelser i sidled såväl som djup- led! Bildkvalitet V-Lux 2 har en enastående bildkvalitet inte minst tack vare en förklassig optik och optimerad signalbehandling! När detta är klarlagt är vi dock benägna att släppa ut en suck av ej stillad saknad. Det är en sanning så länge man inte höjer ISO- inställningen över ISO100. Redan vid ISO200 så börjar det se lurt ut och vid ISO 800 har all känsla för bildens integritet gått förlorad. Man har valt att använda en bildsensor på 14 megapixel och det gör saker och ting komplicerade. Vi hade välkomnat en större bildsensoryta med färre antal pixlar för att åtminstone närma sig en digital systemkameras enormt mycket bättre performance på höga ISO. Den hobbyfotograf som mot förmodan alltid har gott om ljus i alla lägen kommer med kameran inställd på ISO100 få ut en MYCKET HÖG bildkvalitet. Alla andra kan göra sig klara att gå tillbaka till affären och köpa en vassare modell. Megapixelkrigen skördar offer och det är bäraren av kameraväskan som står med lång näsa. Leica borde ha valt sensor med större omsorg och inte låtit sig dras med i megapixelracet. Vi tycks få vänta ytterligare på en kamera som verkligen kan göra jobbet. I alla fall så länge vi önskar kunna använda oss av små lätta -och i sin konceptualitet geniala- långzoomare. Den svenska agenturen Wibergs Foto i Stockholm som också försett oss med testexemplaret av kameran menar på att man gör ett misstag om man enbart tittar på bildernas kvalitet i full pixelupplösning på bildskärmen. Man bör också utvärdera ut- seendet i pappersutskrift i normala bildstorlekar för att rätt avgöra kamerans användbarhet på höga ISO. Där håller vi med. Likafullt så är det i datormiljö som man kommer finjustera och perfektionera sina bilder och där kommer bildens detaljintegri- tet påverka vad som är möjligt att åstadkomma med en digital bildbehandling, inte minst färgåtergivning, skärpning och brus- reduktion. Och där ser vi att möjligheten att förbättra kvaliteten i kamerans bildfiler över ISO200 i många lägen är klart begränsade! Synd att inte Leica blev först ut att fatta kloka beslut vid valet av bildsensor. Låt oss vara tydliga: V-Lux 2 lyckas med ALLT utom att förse fotografen med ett godtagbart bildresultat på ISO 400 till ISO 1600. Och det är skada på en i övrigt så lyckad kamera! Denna svaghet delar Leicas kamera med många andra fabrikat i samma kategori. Så man är inte unika här. Vi har sagt detta förut. Detta kamerakoncept är så slagkrafitgt att en modell med radikalt förbättrade bildegenskaper på höga ISO skulle utgöra en allvarlig konkurrent till en digital systemkamera, särskilt för den resande fotografen. Om det skulle räcka att förse kameran med en dyrare sensor som kan göra jobbet så borde inte tillverkaren tveka en sekund. Det finns en uppsjö långzoomare i handeln idag, men ännu så länge ingen som kan göra jobbet. En semipromodell i 10000-kronorsklasen med enastående bildkvalitet skulle bli en storsäljare. Tillräckligt många fotografer skulle ha nytta av den att det högre priset skulle anses godtagbart. Kvalitet får gärna kosta. Leica: Ta chansen att bli världsledare även i detta segment. Sätt in en toppsensor i denna kamerakropp och låt konsumenterna betala för kvaliteten där den verkligen gör nytta för pengarna. Bästa damer och herrar fabrikanter. Gå hem och begrunda!!! Klicka för att se en delbeskuren bild i originalupplösning. På ISO100 ser bilder från V-Lux 2 enastående bra ut!! Härunder ses detaljutsnitt av bilder tagna med Leica V-Lux 2 inställd på minimal brusreducering. ISO 100 ISO 200 ISO 400 ISO 800 ISO 1600 För jämförelsens skull visar vi hur den äldre Panasonic FZ28 presterar på samma motiv. Det är tydligt att den högre pixelupplösningen hos V-Lux 2 på höga ISO äts upp av den kraftiga brusreduceringen. Panasonic FZ28 har lika detaljerad återgivning trots att sensorn bara är på 10 megapixel mot Leicans 14 megapixel. Det hade varit intressant att se vad som kunde kommit ut om Leica idag hade satsat på att ta fram en ny 10 megapixelsensor med bättre prestanda på höga ISO. Möjligen hade det gett den resande fotografen tillgång till ett kvalitetskoncept istället för en latjo kamera att leka runt med vars bildresultat i många lägen alltjämt mest påminner om en lågpriskameras. Panasonic FZ28 ISO 100 Panasonic FZ28 ISO 1600 För att tydliggöra vår synpunkt på dagens bildsensorkvalitet så visar vi samma motiv taget med DSLR-kameran Canon EOS 350D som landerades runt år 2005. Den har en 8,2 megapixelsensor men sensorns yta är större vilket gör att varje pixel får in mer ljus. Här har vi full detaljteckning på ISO1600. Optiken vi använder ansågs som orimligt dålig kvalitet för att vara en paket-zoomoptik från en seriös kameratillverkare som Canon. Inte desto mindre ser det ju strålande ut i denna jämförelse.... Kamerorna har exponerat olika. Därför kan Canon-bilden se aningen bättre ut i lågdagrarna. Tag detta i beaktande vid bedömningen. Canon EOS 350D ISO 1600 / Canon EF-S 18-55 1:3.5-5.6 II Och så tittar vi till sist på hur en 8,2-megapixelbild med hög integritet ser ut uppsamplad till hela 17,5 megapixel! i bild- programet Adobe Camera RAW. Canon EOS 350D ISO 200 / Canon EF-S 18-55 1:3.5-5.6 II Canon EOS 350D ISO 200 / Canon EF-S 18-55 1:3.5-5.6 II / Uppsamplad till 17,5 megapixelstorlek i Camera RAW. Här menar vi att vi har bevisat vår tes om att en 8-megapixelsensor av hög kvalitet är betydligt mer användbar för den seriöse fotografen än den 14 megapixelsensor som Leica V-Lux 2 har idag. Inte minst på höga ISO och när man fotar i RAW-format. Storleken på sensorytan spelar en stor roll för hur bra en digitalbild blir. EOS 350D´s sensor är betydligt större än den i V-Lux 2. Hade vi satt in den i Leican och klippt till den för att passa i storlek så skulle vi kanske ha kvar 4-5 miljoner pixlar. Men 6 år av sensorutveckling gör att man idag har en i stort sett fördubblad kvalitet. Därför menar vi att en ny 8-megapixelsensor exklusivt framtagen för V-Lux 2 skulle prestera mer eller mindre lika bra som EOS 350D eller ännu bättre. Problemet är snarare att en kamera med en toppklass-sensor måste få kosta mera och att Leica ska våga stå emot megapixelhysterin som råder idag i branchen. Ironiskt nog måste man lägga ner stor möda på att förmå fabrikanterna att INTE öka pixelantalet på nästkommande modeller. Allt vi kan göra är hoppas på att förnuftet får segra nästa gång det är strategimöte på marknadsavdelningen. Till sida 2: Leica V-Lux 2 bildgalleri

Copyright 2010 Patrik Håkansson